FRI FRAKT ÖVER 499 :-
SNABB LEVERANS
FÖRLOSSNINGSGARANTI
PRISGARANTI
STORT SORTIMENT
JUST NU 15% PÅ ÅKPÅSAR

Läs om första tiden som nybliven mamma

Tankarna och känslorna ser olika ut från mamma till mamma.
Vi träffade Kristina, mamma till Ellen snart 2 år och Felicia, mamma till Lewi 4 år & Aaron 8 månader, och passade på att fråga hur deras första tid som mamma var.
 

"Jag hade chillat lite mer. Nu vet jag att allt är faser, det går över"

"Vad som överraskat mig mest är egentligen hur mycket kraft och energi man faktiskt har!"
 

5 frågor till Kristina, mamma till Ellen snart 2 år. 

Var den första tiden som du hade föreställt dig?
- Nej, det skulle jag inte påstå. Jag hade mer ont efter förlossningen än vad jag hade räknat med. Vissa av kroppens funktioner var inte riktigt med mig. Bara att resa sig från soffan var rätt tufft den allra första tiden. Det överraskade mig då jag ej trodde min kropp skulle vara OK efter en vaginalförlossning. Sen var där så mycket känslor, jag låg och lyssnade efter Ellen konstant och hade svårt att slappna av.

När kände du dig stark igen efter förlossningen?
- Jag skulle nog säga att det gick hyfsat fort och bara efter en vecka blev jag lite starkare. Men de första veckorna var rätt fysiskt jobbiga. Det är trots allt några kilo som har tagit sig ur ett rätt litet ställe.

Vad har överraskat dig mest med att bli mamma?
- Oj, rätt mycket faktiskt. Främst den tacksamhet som kom över mig att allt gick bra och att vår bebis är här nu. Obeskrivligt. Nu är Ellen snart 2 år och jag njuter av att se hennes personlighet växa fram mer och mer. Jag var inte ett jättefan av de första månaderna som mamma, tycker att det har blivit roligare att vara mamma med tiden.

Upplevde du baby blues efter förlossningen? 
- Jag började absolut gråta för väldigt udda saker i början.

Finns där något du hade gjort annorlunda den första tiden?
- Jag hade chillat lite mer. Nu vet jag att allt är faser, det går över. Trodde dagarna med egentid var över och att duscha längre än 5 minuter var likvärdigt med en heldag på SPA. Sen hade jag inte försökt att vara så stark och positiv hela tiden, utan faktiskt vågat vara mer sårbar. För mig var den första tiden tuff och det får den vara, det går över.
 



5 frågor till Felicia, mamma till Lewi 4 år & Aaron 8 månader. 

Var den första tiden som du hade föreställt dig? 
- NEJ! Alltså att få barn är inte en dans på rosor och att skutta runt på mjuka moln hela dagarna. Det är en påfrestning som man inte kan förstå förens man gått igenom den första perioden. Det är en påfrestning på sig själv, sitt förhållande till sin partner, till sina nära och kära. Allting blir liksom upp och ner. Du är aldrig ensam längre, dina tankar är alltid på någon annan, ditt liv kretsar helt plötsligt på någon annan än dig själv MEN det är ju värt det. Hur jobbigt och jävligt det faktiskt kan kännas vissa dagar så är det ju värt det. När din bebis ger dig sitt första leende så är allting glömt.

När kände du dig stark igen efter förlossningen? 
-  Aldrig vill jag svara, men det är väl både sant och inte. Båda mina förlossningar har slutat i kejsarsnitt (jag ville föda vaginalt) och det kommer jag nog aldrig hämta mig ifrån psykiskt. Mitt 12cm långa ärr kommer alltid påminna mig om den kampen. Fysiskt skulle jag vilja hylla kvinnokroppen! Det som vår kropp går igenom under en graviditet och förlossning är en påfrestning man inte kan beskriva med ord. Med antingen en vaginal förlossning eller ett kejsarsnitt så sätter vi ett barn till världen och det är ju det finaste av allting. Så mitt 12cm stora ärr påminner mig inte bara om den fruktansvärda smärtan jag upplevde, den påminner mig ju även om mina två fantastiska pojkar som jag burit och fått sätta till världen. Så jag känner mig starkare och starkare för varje dag, både psykiskt och fysiskt.

Vad har överraskat dig mest med att bli mamma? 
- Hmm.. Vad som har överraskat mig mest är egentligen hur mycket kraft och energi man faktiskt har. Jag tycker att ”superhjälte” titeln kommer direkt från det att du får ett plus på stickan. Man orkar, kämpar, gråter och svettas till tusen, sen gör man det varje dag.

Hur nära man än är att ge upp så orkar man lite till – och man bara gör det, som en maskin. Som en superhjälte. Det har nog överraskat mig mest, förutom hur mycket man faktiskt kan älska någon såklart. Man tror att hjärtat ska svämma över och hoppa ur kroppen ibland över hur kär man faktiskt är i sina barn. Att man skulle älska sina barn visste man kanske, men hur det värker av kärlek av att bara höra dom skratta går inte ens att beskriva. Klyschigt kanske – men också sant!

Upplevde du baby blues efter förlossningen? 
- Svarar nog både ja och nej på den frågan. Jag kanske inte grät varje dag eller kände att känslorna svämmade över, men man var skör. Med mitt första barn var jag så så så osäker. Både som människa och mamma. Jag skulle nog säga att mina ”baby blues” känslor spökade mer inombords än att komma ut i form av tårar.

Finns där något du hade gjort annorlunda den första tiden?
- Gud ja, men så är det väl alltid tänker jag. Jag gjorde också väldigt mycket annorlunda med båda mina barn. Man lär ju sig vad som funkade då och inte. Man blir samtidigt mer erfaren och säker på sin roll som mamma. I mitt fall som var så osäker med mitt första barn kan känna STOR skillnad nu. Jag är mer säker i min roll och vet hur jag vill vara som mamma. Sen är man aldrig felfri och man lär sig fortfarande varje dag. Så jag önskar att jag hade tagit allting lite mer med ro med mitt första barn, litat på mig själv och min magkänsla mer. Samtidigt så önskar jag att jag vågade visa mer av min sårbarhet som jag faktiskt hade, tror människor i min omgivning hade förstått mig bättre då.